Saab – Vi har mer resurser att sätta in…

Så kom då beskedet som har verkat oundvikligt – Saab begärs i konkurs. Oerhört tråkigt för alla anställda, för Trollhättan, för Västsverige och för Sverige. De enda som fortfarande inte förstår vidden av det hela är regeringen. Visserligen tycker man nu att det är synd, ledsamt och tråkigt men precis som tidigare tänker regeringen inte lyfta ett finger för att rädda kvar en viktig verkstadsindustri och en del av fordonsklustret.

Konkursboet riskerar nu att styckas upp och teknologi, kunskap och maskiner sprids över världen och ännu fler jobb försvinner från Sverige och kommer aldrig tillbaka igen.

Aftonbladet skriver idag:

Nu står Trollhättan och de Saabanställda inför sin största utmaning hittills. Det handlar om att ta tillvara de värden – kunskap och erfarenhet – som Saab representerar.

Det är inte en utmaning som kommun och anställda ska behöva möta ensamma. Näringsminister Annie Lööf måste bekänna färg, och bryta med det ointresse som präglat regeringens förhållande till industrin. Det gjorde hon inte i går.

Tillsammans med arbetsmarknads-minister Hillevi Engström uttalade näringsministern känslosamma sympatiyttringar för de anställda, och levererade ett löfte om att arbetsförmedlingen står redo.

Men ingen näringspolitik. Inte ett ord om framtiden för fordonsindustrin, eller Trollhättan.

Trollhättan, och Sverige, förtjänar bättre.

Håkan Juholt skriver:

– Vi beklagar djupt situationen för Saab och hyser stor sympati för de anställdas situation.

– Nu måste fokus riktas mot hur Trollhättan och Västra Götalandsregionen kan rustas för en framtida industriell produktion i den allt skarpare globala konkurrensen. De resurser som nu frigörs, inte minst i form av erfaren och tekniskt kunnig personal, är en viktig tillgång i omställningen av Sverige till en kunskapsbaserad ekonomi i internationell toppklass.

– Saabs konkurs kan få återverkningar för delar av den svenska fordonsindustrin, en bransch som sysselsätter över 100 000 personer och står för en betydande del av Sveriges samlade varuexport och FoU-investeringar. Branschens aktörer är sammanlänkade i ett komplext kluster av underleverantörer och slutproducenter.

-När nu en av de största aktörerna försvinner så är det vanskligt att överblicka konsekvenserna för de övriga delarna av fordonsindustrin. Det är därför beklagligt att Regeringen saknar visioner för svensk industri, och i synnerhet fordonsindustrin, vilket riskerar Sveriges framtida konkurrenskraft.

– Regeringen har ett ansvar för att ge det svenska näringslivet goda förutsättningar att hantera den allt hårdare globala konkurrensen. Många andra länders regeringar har varit betydligt mer intresserade av att söka konstruktiva lösningar i samverkan med fordonsindustrin.

I nyhetssändningar igår sa arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) att det inte var någon fara. Arbetsförmedlingen hade fått mera pengar i budgeten och ”vi har reserver kvar som vi kan sätta in om det blir värre”. Vadå värre? I Trollhättan är arbetslösheten 14% och nästan 40% av ungdomarna är arbetslösa. I hela landet har vi massarbetslöshet med över 8% arbetslösa och nästan en fjärdedel av landets ungdomar är arbetslösa och Hillevi Engström säger att det finns resurser att sätta in om det blir värre.

Hur mycket värre måste det bli? 10% i landet, 15%, 50%? När tycker Moderaterna att lägget på arbetsmarknaden är så illa att det sätter in sina reserver? Idag kommer uppgifter om att 60% av de som hamnade i Fas 3 för två år sedan fortfarande finns kvar där. Kommer Hillevi Engström reagera när det blir 100% är krävs det ännu mer?

 

Förtroenderådet

I helgen var jag ombud på Socialdemokraternas Förtroenderåd i Aula Magna på Universitet i Stockholm och jag har fått uppleva två härliga dagar med både intressanta diskussioner och träffat partikamrater från hela landet.

Mediabevakningen var enorm, framför allt på lördagen, det sägs att det fanns fler reportrar på plats än antalet ombud (120 st).

Lördagen inleddes med ett fantastiskt tal av Håkon Juholt, jag har hört Håkan tala några gånger och blir alltid lika imponerad. Talet togs emot med stående ovationer så jag undrar verkligen vilket tal som en viss reporter på en stor kvällstidning som börjar på A var någonstans?

Efter talet så var det en paneldebatt runt den ekonomiska situationen med bl.a. Tommy Waidelich och Leif Pagrotsky i panelen. Sedan följde diskussioner i olika utskott om beslutsunderlaget där vi i ett slutet rum, utan journalister, fick lyfta våra åsikter och diskutera fritt.

Dagen avslutades med att Leif Pagrotsky rapporterade från skatteutredningen och fick dementerat en del av de uppgifter som framkommit i media om att vi skulle svälja en borgerlig skattepolitik med hull och hår… Som Paggan sa:

Låter man någon gå ut med hunden får man sänkt skatt, blir man arbetslös får man höjd skatt…

Detta kan vi så klart aldrig ställa upp på!

På söndagen var det dags för diskussioner runt beslutsunderlaget och uttalandet. Lördagens utskottsdiskussioner hade lett till att det fanns ett nytt beslutsunderlag att ta ställning till och de flesta hade fått sina åsikter tillgodosedda.

PG Björkman från Alingsås var uppe i talarstolen och påpekade att vi inte skall köpa Jan Björklunds bild av skolan.

Själv lyckades jag få sista ordet i debatten och något stressad och lite nervös yrkade jag på att inte skulle finansiera infrastruktur med avgifter utan att detta skall finansieras gemensamt med skattemedel. Det förslaget fick avslag av partistyrelsen för det bygger på ett kongressbeslut så det var kanske därför jag förlorade den omröstningen…

På länken ovan finns uttalandet och besluten från Förtroenderådet.

Håkan Juholt avslutade förtroenderådet med ett kort tal som han inledde med:

Det är inte bara taket i a-kassan som skall vara högt utan det skall det vara i partiet också!

och avslutade med orden:

Vi vägrar låta oss besegras!

Det får sammanfatta en intressant helg och en Nystart av partiet, nu skall vi sluta bråka intern och lägga all energi på att kritisera den borgerliga regeringen som slipper undan alldeles för lätt. Men framför allt skall vi prata om vår egen politik!

Det var som Håkan Juholt sa i sitt inledningstal:

Efteråt kommer ni ombud att kunna säga, jag var där, jag var där den dagen som det vände!