42195m Berlin

Det här inlägget har jag skrivit för Gråbo.nu

42195 m Berlin av G. Å. Kegg42195 m Berlin är titeln på en bok av en svensk författare som heter G. Å. Kegg som handlar om ett maratonlopp i realtid och inte vilket maratonlopp som helst utan Berlin maraton.

Jag rekommenderar boken till den som funderar på att springa ett maratonlopp eller som gjort det men även till dig som är intresserad av Berlin i allmänhet.

42195 meter är längden på Berlin maraton (och alla andra maratonlopp), men också sträckan som jag sprang, gick, släpade och haltade mig fram i söndags när jag deltog i mitt första (och troligtvis enda) maratonlopp just i Berlin.

Hur kom det sig då att jag hamnade där? Under 2011 och 2012 så deltog jag i ett nätverk som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anordnade och som hade den blygsamma titeln ”Nätverk för toppolitiker”. Under fyra tvådagars möten så träffades kommunalråd och landstingsråd från både opposition och majoritet, från flera olika partier och från hela landet och diskuterade styrning och ledning. Det var fyra mycket intressanta träffar, att få träffa personer med liknande uppdrag men med olika bakgrund och intressen och från olika delar av landet.

Någon gång under dessa träffar var vi några stycken som pratade om löpning. Vi hade sprungit Göteborgsvarvet några gånger och sedan var det någon som sa: ”man kanske skulle springa ett maraton någon gång” och efter en liten stund så hade vi bestämt att vi skulle springa maraton och då föreslog jag Berlin för det är det plattaste! Så i slutet av oktober förra året anmälde vi oss och när det kom till kritan så var vi tre stycken som hade bestämt oss plus min fru Renée.

Tanken var att lägga upp en plan för träningen och följa den men så fick jag hälsporre och kunde inte springa alls mellan oktober förra året och midsommar i år – så den planeringen gick åt skogen.

Men nu var det då dags för maratonhelgen och en resa till Berlin. Lördagen ägnades åt att hämta nummerlapparna vilket gjorde på den nerlagda flygplatsen Tempelhof (dit som luftbron gick i slutet på 1940 talet). De gamla hangarerna är omgjorda till en jättestor mässa och när 40.000 människor ska hämta sina nummer lappar och de flesta har några anhöriga med så tog det nästan hela dagen.

På söndagsmorgonen stod vi där på startlinjen, vi fyra som hade bestämt oss och jag tror att det är det som är det viktigaste att bestämma sig och sedan göra sitt bästa, men lite mer träning hade inte skadat…

42159m BerlinDet var en underbar höstdag, men lite kylslaget i luften, och 40 000 förväntansfulla löpare på startlinjen. Startskottet (eller skotten för det var flera starter) gick av och strax efter 9 på morgonen passerade vi startlinjen.

Drygt 6 timmar senare linkade jag och min fru i mål och vi kan konstatera att Berlin är platt, det var en riktigt stor folkfest men 42 195 meter är väldigt långt.

Nåväl, vi kom i mål i god tid innan målet stängdes och att springa genom Brandenburger Tor och mötas av hundratals åskådare som jublar och hejar fram en är en underbar känsla som vi verkligen inte skulle vilja ha ogjort.

Wilson Kipsang, world record BerlinNär mållinjen hade passerats så fylldes jag av en oerhörd glädje och lite stolthet av att ha genomfört ett maratonlopp men samtidigt av en oerhörd beundran för vinnaren Wilson Kipsang som sprang på nya världsrekordet 2.03.23 – helt oerhört snabbt. Men jag såg på TV att han också haltade lite vilket jag lär få göra några dagar framöver.

Lika roligt var det att alla vi fyra som hade bestämt oss för att genomföra Berlin maraton också gjorde det. Med lite distans till loppet så tror jag att det bestående minnet kommer att vara känslan av att sätta upp ett ganska stort mål och att sedan genomföra det.

Sommaren är lång

Sommaren är lång

Jag och min fru tillbringade en del av sommaren i Tyskland och temperaturen pendlade mellan 30 och 39 grader så ibland kändes det som det blev för mycket av det goda.

I kommunpolitiken är det full fart hela våren och det känns som det bara går snabbare och snabbare fram till midsommar och sedan stannar allting upp helt och hållet.

Min första sommar som kommunalråd för tre år sedan så steg jag in på kommunhuset som vanligt måndag efter midsommar och möttes av frågan från vår sekreterare: ”Vad gör du här?” Jag blev lite ställd av frågan och svarade ”tänkte jobba…”, ”det kan du göra hemifrån” sa hon. Jag satt hela dagen på mitt kontor och det kom ingen post, inte ett enda telefonsamtal och de få e-postmeddelande som kom var mestadels av reklamkaraktär.

Nu var jag inte sysslolös för det finns alltid mycket att läsa och jag brukar ha en växande hög med böcker, rapporter, avhandlingar, etc. som jag ”borde” läsa och försöker beta av den under sommaren och på andra lediga stunder. När jag gick den dagen sa jag till vår sekreterare ”jag är hemma och jobbar imorgon” var på hon svarade ”det var ju det jag sa” – en klok kvinna!

Denna sommar var min tredje sommar som kommunalråd så nu har jag vant mig vid att allt stannar av efter midsommar för att sedan rivstarta i mitten på augusti. I år blev det full fart en vecka till då jag var på studieresa till Berlin och Potsdam för att studera vilka utmaningar de tyska kommunerna står inför. Vi har många gemensamma problem med en åldrande befolkning men Tyskland har större problem på den fronten eftersom de har en mycket låg befolkningstillväxt. Vi pratade också mycket om ”Energiwende”, det beslut som Tyskland har fattat om att avveckla sin kärnkraft och satsa på förnybar energi.

Solarthermisches-Versuchskraftwerk-Jülich-300px

Som jag skrev tidigare så var jag på semester i Tyskland denna sommar och man slås verkligen av antalet vindkraftsparker och solenergifält som man åker förbi. Det intressanta här tycker jag är att de som vi pratade med poängterade att det är en satsning på ny teknik som när (inte om) de löser problemen så kommer Tyskland fortsätta vara en ledande industrination även i framtiden. Något att tänka på för oss här i Sverige, tycker jag.

Åter till verkligheten och denna första vecka har varit full med möten från morgon till kväll, toppad med onsdagens kommunstyrelsemöte som började med gruppmöte klockan 8 och avslutades runt halv sju på kvällen.

Glassbil300x200pxNär nu livet börjar rulla på för fullt för de flesta av oss så glöm inte att njuta av stunden. För några år sedan läste jag en bok av den amerikanska kocken Anthony Bourdain där han varnade för ”glassbilssyndromet” och det är en text som har fastnat hos mig.

Han menade att man inte får glömma att leva livet just nu, det är så lätt att skjuta upp saker, att drömma om saker som man ska göra ”sen” och en dag blir man överkörd av glassbilen och då är det för sent. Så passa på att njuta av livet nu, vem vet vad som väntar oss imorgon?

Välkommen!

Hej!

På denna bloggen kommer jag att beskriva lite om vad jag sysslar med som Socialdemokratiskt oppositionsråd i Lerums Kommun men ibland kan det bli lite annat också. Kanske lite kommentarer runt aktuell politik eller något helt annat.