Invigning av Lerådalens naturreservat

IMG_2873

I fredags var det dags för invigning av Lerådalens naturreservat, Lerums kommuns första kommunala naturreservat. Det ligger lättillgängligt mellan Stenkullen och Lerum och går att nå både med tåg, buss, cykel och bil. Det finns två infarter till området: Antingen vid Stillestorps kulle (strax innan rondellen i Stenkullen om man kommer från Gråbo) eller alldeles efter Bilia om man åker från Stenkullen till Lerum.

I området går det djur och betar för att hålla landskapet öppet och på bilden ovan ses en del av djuren. Gustav Ahlqvist på Lammet och Bonden fick mota bort dem, för de började äta på poängpromenadsfrågorna.

Lerådalen

Innan poängpromenad och rundvandring så höll jag ett litet invigningstal som lät ungefär så här:

Det är en stor glädje för mig att få inviga kommunens första kommunala naturreservat: Lerådalen. Det är definitivt inte det första naturreservatet i kommunen, det finns sex stycken till om jag har räknat rätt. Men Lerådalen är det första kommunala naturreservatet och kom till som ett resultat av förbifart Stenkullen som är vägen som ni ser där borta.

Vi träffar Lerums Naturskyddsförening två gånger per år och en stående fråga i många år nu har varit: när invigs Lerådalen? Och det ska bli roligt att bocka av den punkten från dagordningen.

Men även om naturreservatet är nytt så är själva Lerådalen inte ny. Detta ravinlandskap bildades för 10 000 år sedan när smältvattnet efter inlandsisen sedan skar ner i sedimentlagren i det som nu är Lerån.

Lerums kommun är som Vision att 2025 bli Sveriges ledande miljökommun och då är skydd av värdefull natur en viktig del för att nå visionen.

Skydd av Leråns dalgång är en del av naturvårdsprogrammet och dess åtgärdsplan. Naturreservatsbildningen bidrar till att uppfylla flera lokala miljömål:

  • Tillgänglig och rik natur för friluftsliv
  • Ett rikt odlingslandskap
  • Levande sjöar och vattendrag
  • Ett rikt växt- och djurliv

”Öppet ravinlandskap”, dit Lerån hör, har i naturvårdsprogrammet pekats ut som en ansvarsnaturtyp för Lerums kommun.

Reservatet bidrar till kommunens arbete med folkhälsa genom att skapa ett tätortsnära naturreservat och göra området mer tillgängligt genom stigar och information.

Det är också ett väldigt lättillgängligt område för det går ju bra att ta sig hit med tåg, buss, cykel, per fot eller med bil.

Reservatet är även en pedagogisk möjlighet för närliggande skolor, från förskola till gymnasium. Här kan man ha undervisning i fält, med alltifrån studier av djur och växter och hur landskapet bildats, till teckning, vattenprovtagning m.m.

Reservatet ligger i huvudsak på kommunens mark, men inkluderar även mindre områden med privat mark.

Ni som har varit här tidigare eller åkt förbi kan inte ha missat att det går djur och betar i området. För att hålla landskapet öppet så är djuren viktiga för att hålla marken öppen och för att bevara floran och faunan.

Gustav Ahlqvist på Lammet & Bonden har kor och får i större delen av dalgången sedan några år. I den norra delen finns arrendatorn Christer Andersson.

Om man vandrar längs ån så kan man se skred här och var, det är naturligt och ska få fortsätta i slänterna. Många arter, t ex fåglar och insekter, är beroende av ras och skred.

För er som vill veta mer om området så rekommenderar jag att ni tar en promenad längs någon av stigarna i reservatet och besök gärna den norra delen med sina små forsar och fall. Men passa också på att lära er ännu mer genom att läsa på de olika skyltar som finns utplacerade i området.

Med detta så förklarar jag Lerådalens naturreservat för invigt.

Folkhälsopolitisk rapport 2010

Statens Folkhälsoinstitut har publicerat en rapport som heter Folkhälsopolitisk rapport 2010 i sammanfattningen kan man bl.a. läsa att det finns tydliga skillnader i hälsa mellan olika grupper.

Personer med låg utbildning eller låg inkomst har kortare medellivslängd och uppger en sämre hälsa än den övriga befolkningen. Kvinnors självrapporterade hälsa är generellt sämre än mäns, medan män har kortare medellivslängd än kvinnor. Personer med funktionsnedsättning, utländsk bakgrund eller hbt-identitet rapporterar också en sämre hälsa än den övriga befolkningen. Hos dem som har sämst hälsa bidrar många faktorer till ohälsan. En sammanställning av olika svenska studier visar att risken för dödlighet bland barn och unga är 30 procent högre i socioekonomiskt svaga grupper jämfört med socioekonomiskt starka grupper. Dessutom är risken för skador 40 procent högre och risken för depression och ångest 100 procent högre.

Ohälsosamma levnadsvanor och olycksfall kostar samhället minst 120 miljarder kronor per år. Det är inte bara av solidaritet, jämlikhet och jämställdhet som vi skall se till att utjämna skillnaderna i landet det finns också en stor ekonomiskt vinst att göra.