Nu har det börjat!

Kommunalraden

Det här inlägget har jag skrivit för Gråbo.nu.

Den 1 januari så tillträdde jag som ordförande för kommunstyrelsen i Lerums kommun. Spännande, ansvarsfullt men också roligt och förväntansfullt. Extra roligt att jag får tre nya kommunalrådskollegor att dela ansvaret med: Rutger Fridholm (MP) som ska ansvara för samhällsbyggnadsfrågor, Lill Jansson (FP) som ska ansvara för lärandefrågor (där även kultur och fritid ingår) och Eva Andersson (C) som ska ansvara för stöd- och omsorgsfrågor.
Onsdagen den 14 januari var det dags för första mötet med den nya kommunstyrelsen och det var självklart en dag som jag hade sett fram emot. Både att få leda mötet men framför allt att få träffa alla nya (och gamla) ledamöter från samtliga partier. Mötet gick bra tyckte jag och jag hoppas att vi kan behålla den goda stämningen på framtida möten. En ledamot som vill göra ett inlägg i debatten räcker upp handen för att begära ordet och jag kom på mig själv några gånger när jag var på väg att räcka upp handen…

Själva förutsättningen för politiken är ju att vi har olika åsikter men jag hoppas och tänker jobba för att vi har respekt för varandra och försöker nå samsyn i de ärenden där det är lämpligt. Oavsett politisk hemvist så är det ju faktiskt så att vi alla vill kommunens bästa även om målet och vägen dit ser lite olika ut.

Det är inte bara en ny kommunstyrelse, en ny koalition med fyra partier som samarbetar utan vi kommer också att arbeta på ett annat sätt. Öppenhet, transparens och dialog är viktiga frågor för oss. Därför kommer vi t.ex. inte att skicka ut något veckobrev till anställda och politiker utan bjuder istället in till dialog via en Facebook sida. Besök gärna sidan och ta del i dialogen med den politiska ledningen i Lerums kommun. Ni kanske har bra förslag, kloka synpunkter eller har något ni undrar över. Du hittar sidan här: www.facebook.com/kommunalraden

Onsdagen den 28 januari är det dags för det allra första årsmötet i Medskapandegruppen i Gråbo. Jag har deltagit i arbetet som representant för kommunstyrelsen i princip från början. I början hade gruppen inte ens något namn utan många smeknamn. Mitt förslag att kalla gruppen för MesiG fick kanske som tur var aldrig något gehör. Det har varit oerhört intressant och stimulerande att följa arbetet, från de allra första stapplande stegen fram till att det nu har bildats en förening och det första årsmötet. I samband med detta känns det naturligt att lämna vidare stafettpinnen till en ny representant från kommunstyrelsen och jag kommer att efterträdas av Eva Andersson. Eva är också Gråbobo och engagerad i Gråbos utveckling så jag är övertygad om att det kommer att bli bra. Även om jag lämnar Medskapandegruppen så kommer jag så klart inte att lämna mitt engagemang för Gråbo. Jag är övertygad om att Gråbo kommer att utvecklas mycket de kommande åren och ser med spänning fram mot hur Medskapandegruppen kommer att jobba vidare och kanske framför allt att byggnationen runt torget kommer igång.

10: Debatt i Gråbo

Grabo

10 dagar kvar till valet (fast du kan förtidsrösta redan nu)…

Ikväll var det dags för ännu en debatt, denna gång i Gråbo. Hemmaplan och det känns alltid tryggt och som vanligt i Gråbo så var det mycket folk och kanske var det t.o.m. en majoritet av ”vanliga” Gråbobor istället för som i Floda där det var mest politiker.

En helt annorlunda debatt än i går. Torbjörn Eliasson var moderator och gjorde ett bra jobb. Ikväll handlade frågorna bara om Gråbo och inga andra frågor tilläts.

Det blev kanske inte lika tydliga skillnader som i Floda men jag upprepade att de borgerliga partierna har haft 45 år på sig att lova det de lovar i denna valrörelsen så vill man ha förändring så måste man rösta på Socialdemokraterna.

Hade jag fått tala fritt (vilket jag inte fick och ingen annan heller) hade jag berättat vad vi vill göra i Gråbo:

Nu ska jag tala om vad vi vill genomföra här i Gråbo och där har vi några konkreta förslag:
• Vi vill utöka öppettiderna på biblioteket i Gråbo och göra om det till ”mini Komin”. Du ska inte behöva åka till kommunhuset i Lerum för att kunna komma i kontakt med kommunen.
• En ny idrottshall här i Gråbo har det utlovats länge och vi lovar att påbörja bygget av en sådan under nästa mandatperiod.
• Men hur gärna vi skulle vilja så går det inte att erbjuda all service i Gråbo. Därför så kommer alla pensionärer kunna åka gratis buss i lågtrafik. Under de kommande fyra åren kommer vi att se till att alla barn och ungdomar också kan åka gratis med kollektivtrafiken.

Jag hade självklart pratat om vårt Framtidskontrakt och pekat på att även i Gråbo är förskolornas grupper för stora och att Fågelkärr har ”rekordet” med 19 barn/avdelning.

Jag hade också självklart nämnt att alla våra förslag är finansierade och med en Socialdemokratisk regering så blir det ännu mera pengar till förskola och skola.

Slutligen hade jag nämnt att man kan tycka till om vad som behöver förbättras och förändras i Gråbo och att vi avsatt 3,5 miljoner kronor i vår budget för att förverkliga det.

Nu hann jag inte med allt detta men en liten del i alla fall.

Fast just nu undrar jag över hur debatten blir i Tollered imorgon kl. 18, det har sagt att det ska vara mer av ett samtal i avslappnad miljö.

Tänk!

stockvault-two-poor-children132437

Det här inlägget har jag skrivit för Gråbo.nu med anledning av det boende för ensamkommande flyktingbarn som planeras i Gråbo.

Människor som flyr från krig och konflikter måste kunna söka skydd när de tvingas lämna sina hem. Migrationen i världen ökar och Sverige är en del av den utvecklingen. Människor som reser för att uppleva, studera eller arbeta i andra länder berikar världen. Migration är därför i grunden positivt. Men i dess spår finns också negativa sidor. I sökandet efter en bättre tillvaro riskerar utsatta människor att falla offer för brottslighet och människohandel. Orättvisa ekonomiska villkor, diskriminering och brist på mänskliga rättigheter är en grogrund för människohandel. Att minska klyftorna i världen är en stor politisk utmaning.

Jag vill se ett land där vi samlas för att utveckla vår samhällsmodell. Där vi ställer krav på varandra och hjälps åt. Hög arbetslöshet och sociala problem skapar problem som i förlängningen äventyrar uppslutningen bakom flyktingmottagandet. Det är inte hållbart att några kommuner ska bära ansvaret för merparten flyktingmottagandet, därför måste Lerum ta sin andel.

Rätt utformad kan arbetskraftsmigration stärka svenskt tillväxt, men det förutsätter ordning och reda på arbetsmarknaden, stärkt roll för arbetsmarknadens parter och full respekt för gällande villkor och kollektivavtal, så att oseriösa arbetsgivare inte kan utnyttja människor på flykt eller att svenska löner och villkor försämras.

Oftast är det bra att tänka efter innan man reagerar eller svarar och hur många gånger har vi inte i efterhand ångrat något vi sagt eller gjort? Försök därför att själva sätta dig in i den situation som de människor som flyr till Sverige befinner sig i.

Tänk hur det känns att inte bara lämna sitt hem, utan sin ort och sitt land och bege sig till ett helt okänt land långt bort – hur skulle det kännas om det drabbade dig?

Tänk hur det känns för föräldrar att tvinga skicka iväg sina barn för att de ska kunna överleva – hur skulle det kännas om det var dina barn som du var tvungen att skicka iväg?

Tänk hur det känns att inte veta om familjemedlemmarna lever eller inte – hur skulle det kännas om det var din familj? Hur oroliga blir vi inte om vi inte kan nå våra nära och kära även om det bara gäller en kort stund?

Tänk hur det känns att inte kunna få återförenas med sin familj – hur skulle det kännas om dina barn, din partner eller dina föräldrar bodde i ett annat land och du inte fick flytta dit?

Nästa gång du hör någon säga något nedsättande om flyktingar så ber jag dig att tänka efter. Försök sätta dig in i deras situation och hur tacksamma vi är som lever i en säker del av världen. Om Sverige drabbades av krig skulle du då inte göra allt för att dina barn och din familj skulle överleva och få ett liv i trygghet?

Hållbar kommun – ett hållbart Gråbo

Det här inlägget har jag skrivit för Gråbo.nu

Miljoaktuellt

Tidningen Miljöaktuellt gör varje år en rankinglista av Sveriges miljöbästa kommuner. 2013 placerades sig Lerums kommun på plats 5 vilket är mycket roligt, speciellt med tanke på vår vision om att bli Sveriges ledande miljökommun 2025.

I tisdags var jag i Stockholm för att delta i konferensen ”Hållbar kommun”, arrangerad av Miljöaktuellt, där politiker, tjänstemän, företag och olika organisationer träffades runt frågan hur kommuner arbetar framgångsrikt med miljö och hållbarhet.

Det är alltid intressant att träffa andra kommuner, företag och organisationer för att utbyta erfarenheter och dela goda förslag. I konferensen ingick två workshop pass där jag fick möjlighet att berätta om arbetet med att göra Gråbo till Sveriges första hållbara tätort. Det är lätt att bli hemmablind och inte se det arbete som görs i Gråbo. När jag berättade om allt som har hänt i Gråbo med Chalmersstudenterna, Medskapandegruppen, Gråbo.nu, följeforskare, etc och fick en massa frågor och kommentarer så inser jag att vi har mycket att vara stolta över – även om mycket arbete återstår.

Vi fick också lyssna på ett antal intressanta föredrag med goda exempel:

Eskilstuna kommun som infört en inköpsavgift på alla kommunala inköp för att uppmuntra till återbruk och återvinning. Avgiften används sedan för olika projekt som främjar hållbarhet,

Naturskyddsföreningen om att räkna om kommunens elförbrukning till lärarlöner med frågan ”hur många lärare eldar vi upp varje år?” Fler frågor var: ”är det inte roligare med solceller på taket än ett nytt kök?” och ”om vi kunde förbjuda glödlampan borde vi inte då kunna förbjuda fossilbilen?”

Svensk energi, branschorganisationen för Sveriges elleverantörer, pratade om att vi kommer att behöva lära oss att förbruka el när det finns gott om den och den är billig, dvs. när solen skiner och det blåser. Framtidens värmesystem kommer att vara uppkopplade både mot elpriset och väderleksprognosen och värma upp huset när elen är billig och produktionen är hög.

42195m Berlin

Det här inlägget har jag skrivit för Gråbo.nu

42195 m Berlin av G. Å. Kegg42195 m Berlin är titeln på en bok av en svensk författare som heter G. Å. Kegg som handlar om ett maratonlopp i realtid och inte vilket maratonlopp som helst utan Berlin maraton.

Jag rekommenderar boken till den som funderar på att springa ett maratonlopp eller som gjort det men även till dig som är intresserad av Berlin i allmänhet.

42195 meter är längden på Berlin maraton (och alla andra maratonlopp), men också sträckan som jag sprang, gick, släpade och haltade mig fram i söndags när jag deltog i mitt första (och troligtvis enda) maratonlopp just i Berlin.

Hur kom det sig då att jag hamnade där? Under 2011 och 2012 så deltog jag i ett nätverk som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anordnade och som hade den blygsamma titeln ”Nätverk för toppolitiker”. Under fyra tvådagars möten så träffades kommunalråd och landstingsråd från både opposition och majoritet, från flera olika partier och från hela landet och diskuterade styrning och ledning. Det var fyra mycket intressanta träffar, att få träffa personer med liknande uppdrag men med olika bakgrund och intressen och från olika delar av landet.

Någon gång under dessa träffar var vi några stycken som pratade om löpning. Vi hade sprungit Göteborgsvarvet några gånger och sedan var det någon som sa: ”man kanske skulle springa ett maraton någon gång” och efter en liten stund så hade vi bestämt att vi skulle springa maraton och då föreslog jag Berlin för det är det plattaste! Så i slutet av oktober förra året anmälde vi oss och när det kom till kritan så var vi tre stycken som hade bestämt oss plus min fru Renée.

Tanken var att lägga upp en plan för träningen och följa den men så fick jag hälsporre och kunde inte springa alls mellan oktober förra året och midsommar i år – så den planeringen gick åt skogen.

Men nu var det då dags för maratonhelgen och en resa till Berlin. Lördagen ägnades åt att hämta nummerlapparna vilket gjorde på den nerlagda flygplatsen Tempelhof (dit som luftbron gick i slutet på 1940 talet). De gamla hangarerna är omgjorda till en jättestor mässa och när 40.000 människor ska hämta sina nummer lappar och de flesta har några anhöriga med så tog det nästan hela dagen.

På söndagsmorgonen stod vi där på startlinjen, vi fyra som hade bestämt oss och jag tror att det är det som är det viktigaste att bestämma sig och sedan göra sitt bästa, men lite mer träning hade inte skadat…

42159m BerlinDet var en underbar höstdag, men lite kylslaget i luften, och 40 000 förväntansfulla löpare på startlinjen. Startskottet (eller skotten för det var flera starter) gick av och strax efter 9 på morgonen passerade vi startlinjen.

Drygt 6 timmar senare linkade jag och min fru i mål och vi kan konstatera att Berlin är platt, det var en riktigt stor folkfest men 42 195 meter är väldigt långt.

Nåväl, vi kom i mål i god tid innan målet stängdes och att springa genom Brandenburger Tor och mötas av hundratals åskådare som jublar och hejar fram en är en underbar känsla som vi verkligen inte skulle vilja ha ogjort.

Wilson Kipsang, world record BerlinNär mållinjen hade passerats så fylldes jag av en oerhörd glädje och lite stolthet av att ha genomfört ett maratonlopp men samtidigt av en oerhörd beundran för vinnaren Wilson Kipsang som sprang på nya världsrekordet 2.03.23 – helt oerhört snabbt. Men jag såg på TV att han också haltade lite vilket jag lär få göra några dagar framöver.

Lika roligt var det att alla vi fyra som hade bestämt oss för att genomföra Berlin maraton också gjorde det. Med lite distans till loppet så tror jag att det bestående minnet kommer att vara känslan av att sätta upp ett ganska stort mål och att sedan genomföra det.

Sommaren är lång

Sommaren är lång

Jag och min fru tillbringade en del av sommaren i Tyskland och temperaturen pendlade mellan 30 och 39 grader så ibland kändes det som det blev för mycket av det goda.

I kommunpolitiken är det full fart hela våren och det känns som det bara går snabbare och snabbare fram till midsommar och sedan stannar allting upp helt och hållet.

Min första sommar som kommunalråd för tre år sedan så steg jag in på kommunhuset som vanligt måndag efter midsommar och möttes av frågan från vår sekreterare: ”Vad gör du här?” Jag blev lite ställd av frågan och svarade ”tänkte jobba…”, ”det kan du göra hemifrån” sa hon. Jag satt hela dagen på mitt kontor och det kom ingen post, inte ett enda telefonsamtal och de få e-postmeddelande som kom var mestadels av reklamkaraktär.

Nu var jag inte sysslolös för det finns alltid mycket att läsa och jag brukar ha en växande hög med böcker, rapporter, avhandlingar, etc. som jag ”borde” läsa och försöker beta av den under sommaren och på andra lediga stunder. När jag gick den dagen sa jag till vår sekreterare ”jag är hemma och jobbar imorgon” var på hon svarade ”det var ju det jag sa” – en klok kvinna!

Denna sommar var min tredje sommar som kommunalråd så nu har jag vant mig vid att allt stannar av efter midsommar för att sedan rivstarta i mitten på augusti. I år blev det full fart en vecka till då jag var på studieresa till Berlin och Potsdam för att studera vilka utmaningar de tyska kommunerna står inför. Vi har många gemensamma problem med en åldrande befolkning men Tyskland har större problem på den fronten eftersom de har en mycket låg befolkningstillväxt. Vi pratade också mycket om ”Energiwende”, det beslut som Tyskland har fattat om att avveckla sin kärnkraft och satsa på förnybar energi.

Solarthermisches-Versuchskraftwerk-Jülich-300px

Som jag skrev tidigare så var jag på semester i Tyskland denna sommar och man slås verkligen av antalet vindkraftsparker och solenergifält som man åker förbi. Det intressanta här tycker jag är att de som vi pratade med poängterade att det är en satsning på ny teknik som när (inte om) de löser problemen så kommer Tyskland fortsätta vara en ledande industrination även i framtiden. Något att tänka på för oss här i Sverige, tycker jag.

Åter till verkligheten och denna första vecka har varit full med möten från morgon till kväll, toppad med onsdagens kommunstyrelsemöte som började med gruppmöte klockan 8 och avslutades runt halv sju på kvällen.

Glassbil300x200pxNär nu livet börjar rulla på för fullt för de flesta av oss så glöm inte att njuta av stunden. För några år sedan läste jag en bok av den amerikanska kocken Anthony Bourdain där han varnade för ”glassbilssyndromet” och det är en text som har fastnat hos mig.

Han menade att man inte får glömma att leva livet just nu, det är så lätt att skjuta upp saker, att drömma om saker som man ska göra ”sen” och en dag blir man överkörd av glassbilen och då är det för sent. Så passa på att njuta av livet nu, vem vet vad som väntar oss imorgon?

Nationaldagen 6 juni 2013

IMG_0944
Bilden visar omröstning om slogan för Gråbo – vinnare blev ”Gråbo – en plats att växa på”

 

Detta är en förkortad version av det nationaldagstal som jag höll i Gråbo 6 juni 2013

Kära Gråbobor!

1982 alltså drygt 30 år sedan hade jag precis tagit körkort och bodde i Sisjön i sydvästra Göteborg. Jag är uppväxt i Västra Frölunda men flyttade i början av 1980 talet med mina föräldrar till Sisjön. Vi var några kompisar från gymnasiet som hade tagit körkort och vi brukade göra olika turer med bil i området runt Göteborg. Det kunde vara Kungsbacka, Tjörn, Skene, etc. Men en kväll åkte vi till Gråbo och för mig kändes det som världens ände… Min pappa hade en arbetskamrat som bodde i Gråbo och jag var helt chockad att han körde bil till jobbet varje dag.

Några år senare träffade jag min fru Renée, på den tiden gick jag på Chalmers och när Renée berättade att hon bodde i Lerum så undrade jag om hon sov över i Göteborg på veckorna när hon gick på universitetet.

För mig som hade växt upp hela mitt liv i sydvästra Göteborg så var verkligen detta jättelångt bort. Men några år senare så föll det sig så att vi köpte en liten sommarstuga i Stannum. Jag tänkte att en sommarstuga ska ju ligga en bit bort så det blir bra. Men redan efter någon vecka så upptäckte jag både hur nära det var till Göteborg och hur vackert landskapet är här. Som ”stadsbo” så fick vi åka ut en gång per år till Bergums fritidslandsgård och förvånat se att det fanns djur som levde och sprang omkring och inte bara fanns förpackade på ICA eller Konsum.

Så i december 1990 när vi precis hade fått vårt första barn och var i starkt behov av att flytta från Göteborg så valde vi till slut ett bostadsrättsradhus på Sniken i Gråbo. OK, jag måste erkänna att som nyblivna föräldrar så passade priset på bostäder i Gråbo oss lite bättre än ett hus vid havet i Askim.

Det är lätt att bli hemmablind när man har bott på samma ställe i snart halva livet. Man kan ta för givet att man får se nyfödda kalvar på kvällspromenaden som vi gjorde för någon vecka sedan. Att vi har så nära till naturen att den är precis inpå oss men att vi också har två expressbusslinjer som tar oss till Sveriges andra största stad på en dryg halvtimme.

Jag tror medskapandegruppen och den kraft som finns när vi som bor här i Gråbo tillsammans engagerar oss och vill utveckla vårt samhälle. Då finns alla förutsättningar för att det ska bli livskraftigt, långsiktigt och utvecklande. Under den korta tid som gruppen har funnits har jag lärt mig en massa saker om Gråbos historia och hur samhället har växt fram.

När nu Gråbo ska växa så är det jätteviktigt att vi tillsammans engagerar oss i detta. Därför kändes det alldeles underbart att så många Gråbobor kom på kommundelsträffen förra veckan. Trots en strålande försommarkväll så var matsalen i Röselidskolan fullsatt och det fullkomligt bubblade av idéer när vi i olika grupper skulle diskutera vad som ska hända med rivningstomten här borta innan det ska byggas hus där.

Nu förändras Gråbo! Tre nya skolor, en actionpark och nya bostäder kommer att lägga grunden för ett framtida livskraftigt samhälle men samtidigt så ska vi vara stolta över den tradition och kultur som finns och har funnits här och utveckla den delen.

En känsla av samhörighet

1maj2011

Det här inlägget har jag skrivit för Gråbo.nu

Denna vecka är det 1:a maj som är arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Varför vi firar just denna dag är det inte så många som känner till. På Wikipedia finns en bra sammanfattning:

Arbetarrörelsens förstamajdemonstrationer var från början intimt förknippade med kampen för åtta timmars arbetsdag. I maj 1886 höll en grupp lokala anarkister, bland andra August Spies, ett möte i Chicago, till följd av att polisen två dagar tidigare skjutit två demonstrerande arbetare, på mötet framfördes bland annat krav om åtta timmars arbetsdag. I slutet av detta möte, som ägde rum på Haymarket Square, kastades en bomb mot polisen som öppnade eld mot demonstranterna, se Haymarketmassakern. Efter mötet greps ett antal av de organiserade arbetarnas ledare och flera av dessa fängslades eller avrättades. De tre som dömts till fängelse benådades av guvernör John Peter Altgeld 1893, då han ansåg samtliga åtta ha dömts på otillräckliga grunder. Det har inte kunnat fastställas vem som kastade bomben. Till ”Chicagomartyrernas” minne och för att samordna kampen för åtta timmars arbetsdag internationellt utropade Andra internationalen två år senare 1 maj till den internationella generalstrejkens dag på den amerikanska delegationens förslag.

I Lerum samlas vi i vårt hus Villa Pomona för att lyssna på tal och äta lite mat tillsammans. Sedan är vi många som åker till Göteborg för att gå i det stora tåget där. För mig är 1:a maj en högtidsdag som jag ser fram emot och när jag satt och funderade på vad jag skulle skriva denna vecka så började jag fundera på vad 1:a maj betyder för mig. Förutom den rent politiska delen så tror jag att vi människor har ett starkt behov av att känna samhörighet. Att marschera fram längs gatorna i Göteborg tillsammans med tusentals andra människor ger en stark känsla av samhörighet som man måste uppleva för att kunna beskriva den.

På samma sätt så hoppas jag att arbetet vi gör tillsammans i t.ex. medskapandegruppen och här via Gråbo.nu ska bidra till att skapa en större samhörighet bland oss Gråbobor. Inte för att säga att vi är bättre än människor som bor någon annan stans utan för att vi tillsammans ska se till att göra vår hembygd till en bättre plats att bo och leva på och det kan vi bara göra tillsammans.

Gråbo är inte Färgelanda

GråboFolk-960x330px
Det här inlägget har jag skrivit för Gråbo.nu
 

I lördags var jag i Färgelanda, en kommun i Dalsland. Det var dags för distriktskongress för Socialdemokraterna i Norra Älvsborg och jag var en av 10 ombud från Lerum.

Dalsland är en vacker landsdel med många sjöar och en fantastisk natur. Om ni inte åkt båt på Dalslands kanal så kan jag verkligen rekommendera det, gärna i kombination med en rälsbusstur. Dalsland har en speciell plats i mitt hjärta eftersom jag tillbringade min barndoms somrar strax utanför Bengtsfors.

Men allt är inte gröna skogar i Dalsland, man har haft minskande befolkning sedan år 1900 med allt vad det innebär. Färgelanda kommun hade över 7500 invånare 1990 och är nu nere på 6500. Färre invånare innebär en avveckling av den kommunala servicen, skolor måste stängas, underlaget för handeln minskar, neddragningar i den kommunala servicen etc.

Som tur är har vi inte samma utveckling i Gråbo utan här är trenden den motsatta. Gråbo tätort hade 3700 invånare 1990 och är nu uppe över 4200. Om vi räknar hela Gråbo kommundel så är ökningen betydligt större.

Nu är det dags för nästa steg i Gråbos utveckling och i dagarna ställ första detaljplanen för Gråbo centrum ut. I detaljplanerna finns planer på uppemot 400 bostäder och lokaler för verksamhet, detta kanske innebär mer än 1000 nya invånare i Gråbo. Mer invånare som innebär utökat underlag för kommunal service och handel.

Jag hoppas att så många Gråbobor som möjligt tar del av detaljplanen och kommer med synpunkter och kommentarer – det är nu som vi lägger grunden till det framtida Gråbo!

Ingen vanlig vecka

GråboFolk-960x330px

Det här inlägget har jag skrivit för Gråbo.nuEn ny sajt för oss som bor och verkar i Gråbo. Vi är ett drygt tiotal skribenter från Gråbo som skriver om det som händer och sker, om det som berör och som vi känner mycket för. Här hittar du våra tankar, tips, reflektioner, dikter och en massa annat. Vi samlar information genom våra föreningar, kyrkor och företag samt ifrån kommunen så att du skall hitta allt på ett ställe. Vi vill även gärna att du är med och bidrar till Gråbos nya plats på nätet. www.gråbo.nu

Jag heter Dennis Jeryd och är Oppositionsråd för Socialdemokraterna i Lerums kommun. Det innebär att jag är en av två heltidspolitiker i Lerum och har två olika roller: dels att företräda den politiska oppositionen i kommunen men också att företräda kommunen i olika sammanhang. Jag har ett kontor i bottenvåningen på kommunhuset – välkommen in!

Först lite om mig själv: Jag är 48 år, utbildad civilingenjör i datateknik och uppväxt i Göteborg (även om jag faktiskt är född i Sundsvall och bodde där de första månaderna av mitt liv). Flyttade till Gråbo 1990 och bodde på Sniken fram till 2001 då vi byggde hus i Olstorp. Gift och har två barn som inte bor hemma längre. Innan jag blev politiker på heltid i oktober 2010 så var jag delägare i ett företag i databranschen.

Jag har blivit erbjuden att skriva här ungefär en gång per månad och tänkte börja med en ”vanlig” vecka i ett oppositionsråds liv. Just vecka 7 är faktiskt ingen vanlig vecka då det är en av få veckor under året när vi inte har möte med kommunstyrelsen eller kommunstyrelsens arbetsutskott, vilket annars upptar hela onsdagen, en ganska lugn vecka faktiskt.

Måndagar brukar normalt vara planering på förmiddagen och kommunalrådsmöten på eftermiddagen men just denna vecka så besökte vi Landshövdingen på hans kontor i Göteborg för att diskutera förutsättningar för att kunna bygga i Lerum och Floda centrum där det finns många nationella intressen som Säveån, järnvägen och E20. Landshövdingen är en väldigt trevlig och rolig person som säkert skulle kunna ha livnärt sig som stå-upp komiker, samtidigt är han oerhört påläst och kunnig – en eftersträvansvärd egenskap. Kvällen ägnades åt partimöte om kyrkovalet i Svenska kyrkan som äger rum den 15 september.

Tisdagen ägnades åt mer planering, telefonsamtal och att svara på mail på eftermiddagen hade vi kommunalrådsmöte som vi normalt har på måndag eftermiddag. Då träffas kommunstyrelsens presidie, kommundirektörerna och olika tjänstemän för att diskutera och planera olika frågor. Det blev ett långt möte som varade hela eftermiddagen.

Onsdagen började med skrivbordsarbete för att på eftermiddagen åka till Mölnlycke för att vara med på ägarråd i Förbo. Förbo, Sveriges enda allmännyttiga bostadsbolag som ägs av mer än en kommun, ägs gemensamt av Lerum, Härryda, Mölndal och Kungälv (fast med olika ägarandelar). På grund av ny lagstiftning så behöver vi göra om aktieägaravtal, bolagsordning och ägardirektiv så det har blivit mycket papper att läsa. På kvällen hade vi studiecirkel i partiet som vi blygsamt kallar ”Så vinner vi valet 2014”.

Torsdagen blev en varierad dag som inleddes med intervju av kandidat till ny sektorschef för Samhällsbyggnad. Sektor Samhällsbyggnad är en stor sektor och vi har bestämt att det behövs ett delat ledarskap med ytterligare en chef så därför intervjuar vi kandidater till den posten. Direkt därifrån till Alingsås där jag pratade om Alingsås Lasarett med PRO Alingsås. Jag sitter även i styrelsen för Alingsås Lasarett som gruppledare för Socialdemokraterna (men det är en miljöpartist som är ordförande), skönt att få tillhöra den politiska majoriteten ibland! Nästa stopp för dagen var Kungälv där deras kommunfullmäktige hade samlats för att diskutera rådslaget om uthållig tillväxt. Jag var där i egenskap som politiker från GR (Göteborgs Regionens kommunalförbund), jag är också vice ordförande i GR styrgrupp för Arbetsmarknad (mer om det en annan gång). Jätteintressant att få komma ut till en annan kommun och se hur de arbetar där.

Fredag förmiddag i Göteborg där vi hade gruppmöte i (S) gruppen i GR inför styrelsemötet nästa vecka. Alltid lika roligt att träffa sin ”kollegor” från de andra kommunerna i Göteborgsområdet. Eftermiddagen ägnade jag åt revision av den Socialdemokratiska föreningen i Gråbo.

Det blev ganska långt denna gången men ändå har jag fått välja bort en del. Vad vill du att jag skriver om, mer, mindre? Undrar du om något, har kommentarer eller synpunkter så hör av dig! Jag nås på 0302-52 11 17 eller e-post dennis.jeryd@lerum.se (och så finns jag på Twitter,Facebook och har en blogg också…).

Dennis Jeryd

Med vänlig hälsning,
Dennis Jeryd
Oppositionsråd (S)