Manifestation mot våld och rasism

Manifestation

Idag ordnade elever och personal på Lerums gymnasium en manifestation mot våld och rasism och jag fick säga några ord. Trots vädret med regn och blåst så var det många som hade slutit upp på Bagges Torg.

De senaste veckorna har jag pendlat mellan hopp och förtvivlan.

Förtvivlan:

Lördagen den 7 november var jag på möte i Stenungsund. Klockan 09:52 fick jag ett SMS från Räddningstjänsten där det stod ”Brand i byggnad, Tvärsjönäsvägen Floda”. Jag misstänkte ganska snabbt att det rörde sig om Bockaberg och bara någon minut senare så började min telefon att ringa och det blev då klart att det just var på Bockaberg som det brann. Polisundersökningen är inte avslutad ännu men det är så tragiskt att asylboende efter asylboende brinner i vårt land och nu kan det också ha kommit till Lerums kommun.

Människor som flyr från krig, terror och katastrofer och som behöver tak över huvudet och så är det någon eller några som bränner ner dessa boenden. Förtvivlan blir nästan ännu värre när dessa bränder och attacker fortsätter i vårt land och det blir inte ens någon förstasidesnyhet längre.

Hopp:

På onsdagen veckan efter så besökte jag, och arbetade lite på, ett av kommunens akutboenden och fick tillbaka hoppet. Tack vare ett oerhört engagemang från frivilliga och från kommunens personal så kan vi hjälpa dessa människor på flykt. Jag fick se kärlek, glädje och tacksamhet och människor som på sin lediga tid hjälper andra människor i nöd. Skänker kläder, lagar mat och kramar om. Men också glädje och tacksamhet från människorna på flykt som för första gången på länge kan lägga sig i en varm och trygg säng utan att vara hungriga. När jag frågade de som jobbade där vad som var jobbigast så berättade de: De stannar bara några dagar och det är så jobbigt när de åker, på den korta tiden har vi hunnit bli vänner och det är alltid jobbigt att se vänner åka bort, framför allt när vi inte vet vart de tar vägen.

Förtvivlan:

Facebook, Forum, e-post

Dagarna går och det går knappt att öppna Facebook, läsa forum på internet eller öppna en tidning utan att jag möts av rädsla som snabbt går över i hat. Några av mina gamla vänner börjar skicka meddelanden till mig med innehåll ”det räcker nu”, ”skicka hem dem”. Jag får e-post från människor som är rädda att gå ut, de vågar inte släppa ut sina barn. Jag försöker svara lugnt att jag är övertygad om att det bästa sättet att skapa trygghet i vardagen är att möta dem som blivit ens nya grannar och pekar på de många goda initiativ som redan har tagits, både från idrottsföreningar och från privatpersoner, men är rädd att jag pratar för döva öron.

13 november, förra fredagen, så inträffar terrorattackerna i Paris. 130 människor döda och förtvivlan sköljer över mig igen. Dagen innan dödades runt 40 människor i Beirut och det blir knappast en nyhet i svenska medier eftersom det inte tillhör ovanligheterna med bombdåd och attacker i mellanöstern.

Men jag tänker avsluta med hopp:

I lördags var jag i Gråbo och tittade en kort stund på den fotbollsturnering för ensamkommande barn och ungdomar som några frivilliga hade organiserat. Pojkar som i den bitande höst/vinterkylan springer runt på fotbollsplanen i Lekstorp och för en stund kan glömma sin bakgrund och samlas runt en rund boll.

Men det som kanske ger mig allra största hopp är alla ni som samlats här idag. Att blicka ut över alla er som har samlats här för att manifestera mot våld och rasism, ger mig hopp om att vi kan och ska bekämpa detta.

Jag säger som Martin Luther King en gång sa:

Mörker kan inte driva bort mörker; endast ljus kan göra det. Hat kan inte driva bort hat; endast kärlek kan göra det.

Tänk!

stockvault-two-poor-children132437

Det här inlägget har jag skrivit för Gråbo.nu med anledning av det boende för ensamkommande flyktingbarn som planeras i Gråbo.

Människor som flyr från krig och konflikter måste kunna söka skydd när de tvingas lämna sina hem. Migrationen i världen ökar och Sverige är en del av den utvecklingen. Människor som reser för att uppleva, studera eller arbeta i andra länder berikar världen. Migration är därför i grunden positivt. Men i dess spår finns också negativa sidor. I sökandet efter en bättre tillvaro riskerar utsatta människor att falla offer för brottslighet och människohandel. Orättvisa ekonomiska villkor, diskriminering och brist på mänskliga rättigheter är en grogrund för människohandel. Att minska klyftorna i världen är en stor politisk utmaning.

Jag vill se ett land där vi samlas för att utveckla vår samhällsmodell. Där vi ställer krav på varandra och hjälps åt. Hög arbetslöshet och sociala problem skapar problem som i förlängningen äventyrar uppslutningen bakom flyktingmottagandet. Det är inte hållbart att några kommuner ska bära ansvaret för merparten flyktingmottagandet, därför måste Lerum ta sin andel.

Rätt utformad kan arbetskraftsmigration stärka svenskt tillväxt, men det förutsätter ordning och reda på arbetsmarknaden, stärkt roll för arbetsmarknadens parter och full respekt för gällande villkor och kollektivavtal, så att oseriösa arbetsgivare inte kan utnyttja människor på flykt eller att svenska löner och villkor försämras.

Oftast är det bra att tänka efter innan man reagerar eller svarar och hur många gånger har vi inte i efterhand ångrat något vi sagt eller gjort? Försök därför att själva sätta dig in i den situation som de människor som flyr till Sverige befinner sig i.

Tänk hur det känns att inte bara lämna sitt hem, utan sin ort och sitt land och bege sig till ett helt okänt land långt bort – hur skulle det kännas om det drabbade dig?

Tänk hur det känns för föräldrar att tvinga skicka iväg sina barn för att de ska kunna överleva – hur skulle det kännas om det var dina barn som du var tvungen att skicka iväg?

Tänk hur det känns att inte veta om familjemedlemmarna lever eller inte – hur skulle det kännas om det var din familj? Hur oroliga blir vi inte om vi inte kan nå våra nära och kära även om det bara gäller en kort stund?

Tänk hur det känns att inte kunna få återförenas med sin familj – hur skulle det kännas om dina barn, din partner eller dina föräldrar bodde i ett annat land och du inte fick flytta dit?

Nästa gång du hör någon säga något nedsättande om flyktingar så ber jag dig att tänka efter. Försök sätta dig in i deras situation och hur tacksamma vi är som lever i en säker del av världen. Om Sverige drabbades av krig skulle du då inte göra allt för att dina barn och din familj skulle överleva och få ett liv i trygghet?