Det är skillnad på folk och folk…

Idag kom beskedet att Astra Zeneca avvecklar sin svenska forskningsenhet. Mellan hundra och tvåhundra jobb försvinner i Mölndal och tusen i Södertälje.

En katastrof för Sverige! En katastrof var också utbildningsminister Jan Björklunds (FP) uttalande när han fick frågan om han drog några paralleller till Trollhättan:

Det man ska komma ihåg är att det finns stora skillnader. Det handlade om 3000 personer i Trollhättan, här handlar det om 1000 mycket välutbildade personer i Stockholm.

Det är uppenbarligen stor skillnad på folk och folk i Jan Björklunds värld. 3000 personer som blir av med jobbet i Trollhättan är tydligen ingenting mot 1000 välutbildade personer i Stockholm.

Fick inte Jan Björklund se på ”Fem myror är fler än fyra elefanter”?
3000 arbetslösa i Trollhättan är faktiskt många fler än 1000 i Stockholm oavsett hur välutbildade de är.

Sedan drog Jan Björklund till med de snart klassiska orden:

 Vi utesluter inte arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Samma sak sa Annie Lööf (C) och Hillevi Engström (M) när SAAB gick i konkurs.

Sverige har en rekordarbetslöshet och arbetslösheten ökar och det enda svaret från regeringen är att ”det finns resurser att sätta in”. När kommer dessa resurser? Hur många fler människor måste bli arbetslösa innan regeringen reagerar?

Saab – Vi har mer resurser att sätta in…

Så kom då beskedet som har verkat oundvikligt – Saab begärs i konkurs. Oerhört tråkigt för alla anställda, för Trollhättan, för Västsverige och för Sverige. De enda som fortfarande inte förstår vidden av det hela är regeringen. Visserligen tycker man nu att det är synd, ledsamt och tråkigt men precis som tidigare tänker regeringen inte lyfta ett finger för att rädda kvar en viktig verkstadsindustri och en del av fordonsklustret.

Konkursboet riskerar nu att styckas upp och teknologi, kunskap och maskiner sprids över världen och ännu fler jobb försvinner från Sverige och kommer aldrig tillbaka igen.

Aftonbladet skriver idag:

Nu står Trollhättan och de Saabanställda inför sin största utmaning hittills. Det handlar om att ta tillvara de värden – kunskap och erfarenhet – som Saab representerar.

Det är inte en utmaning som kommun och anställda ska behöva möta ensamma. Näringsminister Annie Lööf måste bekänna färg, och bryta med det ointresse som präglat regeringens förhållande till industrin. Det gjorde hon inte i går.

Tillsammans med arbetsmarknads-minister Hillevi Engström uttalade näringsministern känslosamma sympatiyttringar för de anställda, och levererade ett löfte om att arbetsförmedlingen står redo.

Men ingen näringspolitik. Inte ett ord om framtiden för fordonsindustrin, eller Trollhättan.

Trollhättan, och Sverige, förtjänar bättre.

Håkan Juholt skriver:

– Vi beklagar djupt situationen för Saab och hyser stor sympati för de anställdas situation.

– Nu måste fokus riktas mot hur Trollhättan och Västra Götalandsregionen kan rustas för en framtida industriell produktion i den allt skarpare globala konkurrensen. De resurser som nu frigörs, inte minst i form av erfaren och tekniskt kunnig personal, är en viktig tillgång i omställningen av Sverige till en kunskapsbaserad ekonomi i internationell toppklass.

– Saabs konkurs kan få återverkningar för delar av den svenska fordonsindustrin, en bransch som sysselsätter över 100 000 personer och står för en betydande del av Sveriges samlade varuexport och FoU-investeringar. Branschens aktörer är sammanlänkade i ett komplext kluster av underleverantörer och slutproducenter.

-När nu en av de största aktörerna försvinner så är det vanskligt att överblicka konsekvenserna för de övriga delarna av fordonsindustrin. Det är därför beklagligt att Regeringen saknar visioner för svensk industri, och i synnerhet fordonsindustrin, vilket riskerar Sveriges framtida konkurrenskraft.

– Regeringen har ett ansvar för att ge det svenska näringslivet goda förutsättningar att hantera den allt hårdare globala konkurrensen. Många andra länders regeringar har varit betydligt mer intresserade av att söka konstruktiva lösningar i samverkan med fordonsindustrin.

I nyhetssändningar igår sa arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) att det inte var någon fara. Arbetsförmedlingen hade fått mera pengar i budgeten och ”vi har reserver kvar som vi kan sätta in om det blir värre”. Vadå värre? I Trollhättan är arbetslösheten 14% och nästan 40% av ungdomarna är arbetslösa. I hela landet har vi massarbetslöshet med över 8% arbetslösa och nästan en fjärdedel av landets ungdomar är arbetslösa och Hillevi Engström säger att det finns resurser att sätta in om det blir värre.

Hur mycket värre måste det bli? 10% i landet, 15%, 50%? När tycker Moderaterna att lägget på arbetsmarknaden är så illa att det sätter in sina reserver? Idag kommer uppgifter om att 60% av de som hamnade i Fas 3 för två år sedan fortfarande finns kvar där. Kommer Hillevi Engström reagera när det blir 100% är krävs det ännu mer?