Framtidens utmanngar

20130321-181359.jpg
KF anförande 23 mars 2013 i debatten om Framtidens utmaningar

NU SKA JAG berätta en saga. Den handlar om en människa, Pomperipossa kan vi kalla henne, för det brukar ju folk heta i sagorna. Hon bodde i ett land som vi kan kalla Monismanien, nånting måste vi ju kalla det.



Pomperipossa älskade sitt land, dess skogar, berg och sjöar och gröna lunder, men inte bara det utan också människorna som bodde där. De där som nu hade styrt och ställt i mer än 40 år, de hade ordnat ett så bra samhälle tyckte hon, ingen behövde vara fattig där, alla skulle ha sin bit av välfärdskakan, och Pomperipossa var lycklig över att hon själv hade kunnat bidraga en del till det kakbaket
.

EN VACKER DAG var de vise männen som styrde Monismanien samlade på ett slott som vi kan kalla Haga, eftersom det hette så, och på en kafferast antagligen, när de inte hade tid att räkna efter så noga, fattade de ett märkligt beslut som gjorde livet mer än lovligt knepigt inte bara för Pomperipossa utan också för många andra människor i Monismanien. Men om detta visste Pomperipossa i förstone intet. Inte förrän hon plötsligt tillfrågades av en god vän:

”Vet du om att i år är din marginalskatt 102 %?”
”Du pratar”, sa Pomperipossa. ”Så många procent f i n n s ju inte!”

Den texten var det nog många som kände igen, det var ett inlägg i marginalskattedebatten skriven 1976 av Astrid Lindgren. Vad har nu detta att göra med dagens debatt om Framtidens prioriteringar kanske ni undrar och det ska jag förklara. I mars 2010 så släppte en politikergrupp inom SKL en rapport som heter ”Framtidens utmaning – VÄLFÄRDENS LÅNGSIKTIGA FINANSIERING” i den framkommer det att det behövs en skattehöjning motsvarande 13 kr för att finansiera välfärden i framtiden. Vissa företrädare på den borgerliga sidan har då sagt att detta måste lösas med s.k. ”egenfinansiering”, dvs. att välfärden måste finansieras med avgifter och försäkringslösningar och inte via en generell välfärdspolitik. Detta är ett samhälle som vi Socialdemokrater motsätter oss! Jag förstår dessutom inte skillnaden i att betala 13 kr mer i skatt eller 13 kr mer i avgifter förutom att min snart 82-åriga mamma inte skulle ha råd att betala något av det.

På samma sätt som Pomperipossa visste att det inte finns 102 % så vet jag att det inte finns någon möjlighet att ta ut 13 kr mer av varje hundralapp vare sig det är skatt eller avgifter.

Nu handlar ju i och för sig inte rapporten om att vi måste höja skatten utan att det kommer att behöva göras prioriteringar i framtiden. Om vi behåller nuvarande nivå på välfärden och enbart räknar på den demografiska förändringen så rör det sig om under 1 kr i skattehöjning fram till 2035 och det går nog att hantera. Men om utvecklingen av välfärden fortsätter som under de senaste decennierna då står vi inför en stor utmaning.

Vad ser då vi Socialdemokrater som de viktigaste punkterna den närmaste tiden?

Skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten går före allt annat. Jobben måste sättas främst i hela den ekonomiska politiken. Idag är nästan 9 % av den arbetsföra befolkningen arbetslösa att få in dessa i arbete är den utan jämförelse viktigaste uppgiften för att värna välfärden.

Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång sa Ernst Wigforss, legendarisk socialdemokratisk finansminister och ideolog för över 70 år sedan.

Det behövs offentliga investeringar för fler jobb. Investeringarna i infrastruktur måste öka. Jag tror alla här inne är överens om att det behövs mer satsningar på järnvägen.

Resultaten i den svenska skolan ska vändas. Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens inte med lägre löner. Investeringar i skolan med mindre klasser och större likvärdighet ska förbättra skolresultaten. En gymnasieutbildning ska vara en självklar grundutbildning för alla. Forsknings- och innovationspolitiken ska stärka Sveriges konkurrenskraft. Principen att utbildning sker under hela livet och inte enbart i ungdomsåren ska genomsyra både utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Rekryteringsgapet på arbetsmarknaden ska slutas. Även här tror jag de flesta här i salen håller med mig, men hur rimmar detta med det besparingar som lagts på skolorna i Lerum och kanske framförallt på gymnasiet?

Kvaliteten i välfärden ska höjas. Välfärden ska vara generell och omfatta alla. Reformer som stärker möjligheterna till jobb är prioriterade. Nya resurser till välfärden går före omfattande skattesänkningar. Dessutom måste vi vara smarta när det gäller de pengar vi har till förfogande för välfärden och inte slösa bort dem på onödiga upphandlingar och meningslösa utmaningar.

Sverige ska gå före på miljöområdet. Vi ska ta vårt ansvar för miljöproblemen och bidra till att utveckla framtidens klimatlösningar. 12 år kvar nu till 2025 – kommer vi att hinna fram?


P.S. Bilden är tagen från Lisa Bombles presentation om medborgardialog på ett Mistra Urban Lunchtime – har inget direkt med debatten att göra men jag tog med den ändå för att den så genialt visar vad Lerums vision 2025 ”Sveriges ledande miljökommun” handlar om.