Vårtal 30 april 2015

IMG_2268

Vårtal på trappan till Nääs slott den 30 april 2015.
Det talade ordet gäller

Hej!

Jag heter Dennis Jeryd och är sedan 1 januari i år kommunstyrelsens ordförande i Lerums kommun. Jag vill först tacka för att jag för att jag fått inbjudan att hålla årets vårtal.

Om jag säger våren, vad tänker ni på då?

Många av er tänker säkert på att vintern börjar ta slut och att sommaren närmar sig och det ska jag tala mer om lite senare men våren är ju så mycket mer.

För oss som är aktiva i föreningsliv och politik så är våren också årsmötestider. För mig som Socialdemokrat så är så klart morgondagens firande av 1:a maj en viktig del av våren. I kommunens arbete så är det både årsredovisning och ansvarsfrihet men också uppstart för nästa års budget. Deklaration är också något som har med våren att göra. Och rent privat så är våren och framför allt april förknippat med födelsedagar då både min fru, svägerska och svärmor fyller år inom några dagar. Något som vi delar med många andra svenskar, den 10 april var tydligen den vanligaste födelsedagen 2014.

Men det går ju inte att hålla ett vårtal utan att tala om själva årstiden.

Våren är troligen den mest efterlängtade av våra fyra årstider vilket gör att intresset för dess ankomst är mycket stort. Säg den svensk som inte utbrister i ett ”nu är det verkligen vår!” under den ibland mycket segdragna tiden mellan vinter och sommar.

Vi söker efter vårtecken såsom första tussilagon eller första lärkan, för att få detta svårdefinierade vårrus bekräftat i något konkret och mätbart.

Våren är nyckfull, en ständig kamp mellan den kvardröjande vintern och den framträngande sommaren. Ofta kommer bakslag med kyliga nordliga vindar och snöfall i både april och maj. Jag minns fortfarande hur mycket vi frös när vi stod och väntade på att yngsta dotterns vagn på Cortegen skulle rulla förbi så att vi äntligen kunde gå in och värma oss någonstans och lyckan av att jag hade lagt ner ett par vantar i jackan när jag fick bära vår fana i 1:a maj tåget i Göteborg för ett par år sedan.

Den svenska diktaren Wilhelm von Braun född 1813 skriver i sin dikt ”Vinterkväde”:

O, varför föddes jag i de länder,
där halva året man hackar tänder!

Då är det kanske inte så konstigt att vi längtar till våren eller är det kanske just därför. För ganska många år sedan när jag hade ”ett riktigt jobb” så arbetade jag på ett dataföretag som samarbetade med ett annat företag som blev i sin tur uppköpta av ett amerikanskt företag. Detta företag har sitt huvudkontor i San Rafael som ligger i Marin County strax norr om San Francisco. En mycket vacker del av USA och Kalifornien med ett behagligt klimat året om. Ett par av de svenskar som arbetade på företaget som blev uppköpt fick erbjudande att flytta med till San Rafael och gjorde så också. Men efter några år så hade de flyttat tillbaka till Sverige och en av de anledningar som de uppgav var att de saknade årstidsväxlingarna.

Jag har också, i mitt tidigare liv, varit och jobbat i San Diego även det en mycket vacker plats med ett behagligt klimat där temperaturen pendlar mellan 20 och 25 grader under hela året. När jag pratade med en som bodde där om årstider så berättade de att de minsann också hade årstider men de var lite mer ”konstgjorda” än våra. På vinterhalvåret så är det minsann ingen som grillar, inte på grund av vädret för det är som sagt nästan samma väder hela året utan för att det inte går att köpa de som behövs för att grilla. Ingen säljer grillkol, tändvätska eller färdigmarinerat kött, grilla ska man minsann göra på sommaren och inte på vintern. Man solar heller inte på vintern och en man berättade upprört om en Au-pair (det visade sig att hon var svenska) som hade solat mitt i vintern…

Kanske är det just så att utan en regnig och grå höst – vem älskar inte november? En ännu mörkare, och numera dessutom snöfattig vinter, så hade vi inte uppskattat våren.

Vi spanar efter de första vårtecknen. Facebook och Instagram och andra sociala medier svämmar över av bilder på den första tussilagon och utsprungna vitsippor. I söndags sprang jag och min fru Floda-Nääs sjöpromenad här runt Sävelången som träning inför ett Göteborgsvarv som närmar sig med stormsteg men vi fick springa lite kringelikrokar för att komma förbi alla människor som stod och tittade på vitsipporna, trädens första knoppar och fotograferade fåglar som flög över sjön.

Så tänk på det nästa gång du klagar på regnet i november eller kylan i januari utan det så fanns det ingen vår att se fram emot.

Kanske var det den tanke som Karin Boye hade när hon 1935 skrev denna dikt:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Då, när det är som värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädens knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Ett fyrfaldigt leve för våren! Den leve!